saaandru

Stort grattis till en utav min allra bästa vänner Alexandra på den stora dagen!
Äntligen 20 år och portarna till lyckan i livet har slagit upp!
Massa massa kramar från Mig.


Du är bäst :)

Firar Ellans 20 års dag på Ambassadeur




Väntar på skjuts ut till Ringsö, midsommar 08

Länge sen jag skrev nu, jag har verkligen svårt för att komma till ro och sätta mig framför datorn och skriva några rader på bloggen. Även fast jag har sämst uppdatering hänger mina trogna besökare sig kvar :)
Ska försöka att bättra mig.. Vad gör jag egentligen om dagarna då? Eftersom mitt säsongsjobb nu drar ner och bara kör på helgerna så blir jag otroligt rastlös på veckodagarna.. Jag klarar helt enkelt inte av att bara lalla runt hemma framför datorn eller tv.n Jag måste aktiveras! Jag har min lilla vovve hemma om dagarna som vanligtvist alltid är med pappa på jobbet. Jag tillåter mig aldrig att sova fram till 10 utan ställer klockan så att jag är uppe till halv åtta. Då blir det morgonprominix med Zita sen hem och äta frukost framför vakna med the voice som mer eller mindre är min morgonlast. En hel del går till att söka jobb vilket går mig upp över öronen snart. Otroligt drygt att sitta o slipa på cv.n och sen inte ens kunna få ett "tack för ansökan" tillbaka. Jag har ändrat mina strategier lite nu så vi får se om det kanske sker en postitiv förändring snart. Annars på måndagar är jag för det mesta med Johan, på söndagen försöker han vända på dygnet och sover fram till 3 på måndagen så att han ska hålla sig pigg o fräsch för nattens arbetspass. På tisdagarna har jag alltid Irona så 3-4 timmar tillbringar jag där. Onsdagar, torsdagar och fredagar försöker jag pussla in andra saker.. simma, träffa vänner, städa och organisera bland kläder osv. Förmiddagarna ser alltid likadana ut, och att vara arbetsslös tar verkligen på krafterna, att söka jobb varje dag är mer eller mindre ett jobb i sig fast man inte får vare sig lön eller annat för det. Nu är jag ett riktigt neggo! Endast några ynka 14 dagar kvar tills min kära Katta kommer hem idag också, och det känns fantastiskt! Tänka sig att det faktist snart har gått 9 månader sen nu! När jag, Ellan och Albin stod där och grät och kramade hej då.. Vad mycket som faktist har hänt när jag tänker tillbaka, vad annorlunda mitt liv såg ut då.. Jag satt i min gamla vardag, kämpade på dom sista månaderna till studenten, tog tag i ämnen jag bara har skjutit upp, varit hos min kära vän Madde i Oslo och festat mig mör, klasstrippen till Ålesund som var klockrent, firat min 19 års dag, all planering till studentskivan som jag var ansvarig till, tagit studenten, som var den bästa dagen i mitt liv. När alla, min kära familj och släkt, mina tjejjer och gamla vänner stod där med plakat och firade in mig och lyckotårarna bara flödade. Saras student som firades dagen efter min med ett glas champagne till frukost. Ensam hemma i nästan tre veckor och bodde i en kompis lägenhet i två veckor och passade hennes kissar. Min och Alexandras underbara resa ner till Cypern, Ayia Napa två veckor i början av augusti som var väl förtjänt! Efter sju veckors streckjobbande och passning av ett hus och en lägenhet. Bara slappa framför poolen, i poolbaren, slänga sig i vågorna i havet, umgås med nya glada människor, äta god mat, festa som aldrig förr och bara spendera pengarna! Inte nog med det träffade jag även en världsfin kille som jag nu är tillsamans med och aldrig trivts bättre nämligen min fina Johan. Självklart har inte dom här 9 månaderna varit bara underbara utan även varit svackit vissa gånger, stresset för studenten, allt ansvar om alla pengar och bokningar för studentskivan som mer eller mindre var pain in the ass, även fast allt löste sig i slutändan och skivan blev superlyckad. Sommaren som jag tillbringade själv i två veckor när mina bruttor var ute på alla olika världens hörn och jag var kvar hemma och vad gjorde jag? Jobbade. Denna saliga blandning har gjort det här året till ett av dom bästa, allt jag prestera i skolan, att jag tog tag i saker jag har skjutit framför mig och faktist klarade det och kunde springa ut som en stolt student! En känsla jag förmodligen aldrig kommer att få uppleva igen. Nu blevt det ett otroligt djupt inlägg, vilket jag inte hade planerat när jag startade det här inlägget. Men som sagt, ibland behöver jag bubbla av mig och sätta punkt för att sedan kunna gå vidare och titta tillbaka på det som gör mig stolt!